you're the only one
Har jag någonsin berättat för dig om tjejen jag träffade för några månader sen?
Av någon anledning inte den som stod ut mest av alla när jag träffade henne, däremot den av alla som vuxit mest av alla.
Vet inte vad som är så speciellt med henne men hon har ett sätt som ingen annan jag träffat, hon är lugn, oskyldig (so it seems anyway;)), extremt snäll och har ett utseende som ingen annan. Hon charmade mig väldigt fort, men jag vägrade ta till mig det till en början, orolig som vanligt, börjar bli rätt less på konstiga förhållanden och alla som känner mig vet att skulle jag börja prata mer med henne skulle jag snart sitta i ett nytt, så jag försökte koppla på min vänskapscharm. Det fungerade, ett tag.. Men vad den här tjejen hade som ingen annan nånsin haft var att hur mkt jag än försökte se henne som vän så föll jag bara djupare i något slags trans
För när hon log så log jag, när hon sjöng sjöng jag, när jag kysste henne kysste hon inte mig! Va faen! Förrutom den lilla fadäsen då så var hon helt underbar och en tjej som jag kände att jag kunde ha som vän fast hon var mer, se det som att jag såg en bra livskamrat! Hon var helt enkelt idealbilden av vad jag anser en kvinna ska ha för kvaliteer som flickvän. Och ja så blev det ju också! Jag måste säga att för var dag som går blir allt bara bättre, inte ens grälen känns särskilt verkliga för de är verkligen mesiga! Hittar ju knappt något att gräla om..:p Nu har hon dessvärre rymt och sitter någonstans i nåt jädrans ruckel på en sketen ö där folk pratar konstigt och allt jag vill är att hon kommer hem snarast! För JAG ÄLSKAR HENNE OCH VILL INTE VARA UTAN HENNE!!!!!!!!!!!!!!!
Hon är du! Ds.
